Alexander Rehnman
I do stuff occasionally
”Det är skoj att spela apa”
SUPER MONKEY BALL BANANA RUMBLE
SWITCH
Recensent: Alexander Rehnman
Vi är nog många som lekt med ett labyrintspel när vi varit små. Ni vet, en trälabyrint med två rattar på sidorna som man använder för att luta labyrintens golv åt olika håll för att leda en metallkula genom den medan man försöker – och oundvikligen misslyckas med – att undvika att rulla ner i de många hål som finns i labyrinten. Något som är kul i ungefär två minuter innan det blir för frustrerande och man snabbt börjar leta efter en roligare leksak. Super Monkey Ball-serien ställer sig, och besvarar, frågan ”Vad skulle hända om man tog ett labyrintspel och gjorde det till ett tv-spel med en apa i en boll?”
Precis så enkelt är konceptet i Super Monkey Ball Banana Rumble – det första nya Super Monkey Ball-spelet sedan 2012. Du har en liten apa i en genomskinlig plastboll på banor fulla av hinder att ta sig förbi och bananer att samla ihop, och istället för att styra själva apan lutar du banan hit och dit för att få bollen att rulla. Okej, det går att trycka på en knapp för att ge apbollen en fartboost, men annars styr du inte apan. Som sagt är det ett väldigt enkelt koncept, men absolut inte ett väldigt enkelt spel.
Precis som i verklighetens labyrintspel är det väldigt lätt att råka rulla ner i ett hål och behöva börja om från början, och det blir så klart ännu klurigare när man lägger in aspekter som rörliga hinder, på- och av-knappar som styr hur olika element på banorna rör sig, och så vidare. Som om det inte vore svårt nog att brottas med spelfysikens lagar och få bollen att rulla som man vill. Vissa banor, som kräver bra precision, bra tajming, eller båda samtidigt, kan därför bli enormt frustrerande och framkalla en och annan svordom. Sen, på samma sätt som när man äntligen delar ut nådastöten till den där bossen man stångat sig blodig mot i exempelvis Elden Ring, infinner sig en enorm tillfredsställelse när man till sist får in snitsen så att ens apboll rullar nästan felfritt förbi alla hinder och in i mål.
Banorna i Super Monkey Ball Banana Rumble är ganska korta och tidsbegränsade så att de måste klaras på en minut eller mindre, och det i kombination med att det går väldigt fort att komma igång igen, för lätt tankarna till spel som Celeste. Man ställs förvisso ofta inför knepiga situationer och det är lätt att misslyckas, men eftersom ”straffet” för det är rätt lågt och man börjar om ganska kort ifrån punkten man tabbade sig på blir man mer motiverad att ta sig an dessa situationer gång på gång för att stegvis lista ut hur man ska tackla dem. Likt just Celeste finns det olika hjälpmedel som kan hjälpa dig om det blir för svårt – exempelvis en ”spökapa” som visar hur du ska rulla genom banan, kontrollpunkter utplacerade på banan som ger dig en ny plats att börja om från, samt möjligheten att spola tillbaka ditt försök så långt du vill.
Om du bara vill rulla igenom banorna i spelets kampanj en gång och se eftertexterna är Super Monkey Ball Banana Rumble ett ganska kort men charmigt spel – men för den som vill ha mer finns det mycket mer att ta av. Det finns många bonusbanor att låsa upp, och alla banor har frivilliga utmaningar knutna till sig, som att klara dem på en viss tid eller hitta ”guldbananen” på varje bana. Givetvis finns det även andra mål att sträva efter, som att låsa upp alla anpassningsföremål eller slå dina tidsrekord på banorna du har klarat. Det går att klämma ut många timmar ur det här spelet om man vill det och det förstår jag verkligen om man vill.
Det finns även olika flerspelarlägen där du kan spela mot andra spelare lokalt eller online och exempelvis tävla om vem som kan samla flest bananer på en viss tid, tävla om att gå först i mål eller leka ”bombkull” där vissa spelare startar med en bomb som de måste lämpa över på en spelare innan tiden går ut och bomben exploderar. Det är helt okej underhållning, men fångar inte mitt intresse på samma sätt som enspelarläget. Däremot blir det säkert, som med många flerspelarspel, direkt roligare när man har lite folk bredvid sig i soffan.
Allt som allt är Super Monkey Ball Banana Rumble ett väldigt gulligt och charmigt, men stundtals ganska knepigt och frustrerande, fysikbaserat plattformsspel med ett enkelt men roligt koncept och många kreativa idéer. Det här är det första spelet i serien som jag spelar, så jag vet ju förstås inte hur det står sig mot sina föregångare – men jag har länge varit sugen på att testa dem, och nu känner jag mig allt mer taggad på det. Att spelet dessutom har fin färgsprakande grafik och svängig musik är verkligen grädden på moset. Det här rekommenderas till den som är jakt på ett trevligt plattformsspel och har mycket tålamod.
Det är däremot snudd på oförlåtligt att till skillnad från i klassikersamlingen Super Monkey Ball Banana Mania finns inte Like a Dragon-seriens ex-huvudperson Kazuma Kiryu som spelbar karaktär. Visste ni förresten att Super Monkey Ball och Like a Dragon utvecklas av samma studio? Hade Kiryu varit med hade jag kunnat dra något skämt om hans signaturmelodi Receive You, som inleds med textraderna ”Rolling eyes fall… Ruling dies out…”.
Något i stil med ”Rolling monk’ ball… Falling off stage…”, kanske.
Snacka om att snubbla på ett bananskal precis vid mållinjen.
