This review was originally published on Loading.se.

“Releasedatumet är betyget”

DETECTIVE PIKACHU RETURNS

SWITCH

Recensent: Alexander Rehnman

Jag är väldigt förtjust i ordet “bedrövligt”. Tillsammans med “skrot” och “tjofräs” är det ett ord jag sällan missar ett tillfälle att använda – men man får vara försiktig med det. Säger man “bedrövligt” för mycket tappar det sin kraft och betydelse och dessutom riskerar man att låta som en sån där Internetamerikan™ som ska beskriva allt som “dogshit” till den grad att man börjar oroa sig för om vederbörande helt saknar andra adjektiv i sitt vokabulär.

När det kommer till de Pokémon-spel som släppts de senaste åren är “bedrövligt” dock ett ord som ofta ligger nära till hands. Samtliga “riktiga” Pokémon-spel som släppts sedan typ 2016, Legends Arceus inräknat, har grafik som är, tja, bedrövlig. Jag fattar knappt att man kan släppa spel som ser så groteskt fula ut nu för tiden och det rör sig inte om att Switch är en svag konsol, som vissa inbitna fans hävdar för att försvara spelen. Den är förvisso en svag konsol, men det finns många spel som ser betydligt snyggare ut än spelen i Pokémon-serien, så det rör nog sig snarare om slarv från Game Freaks sida. Allt handlar förvisso inte om grafik, så jag har gett Pokémon Moon, Sword och Legends Arceus varsin ärlig chans, och vardera gång har jag några timmar in gett upp efter att ha konstaterat att det är “meh” eller – vad annars – “bedrövligt”.

Trots att huvudspelen inte längre tilltalar mig finns det ju annat att gilla med Pokémon. Själva grundkonceptet med att fånga, utveckla och strida med monstren är ju väldigt bra, och själva monstren är väldigt älskvärda – Pokémon Sword må vara ett ganska dåligt spel, men jag kände mig tvungen att köpa ett Wooloo-gosedjur så fort jag såg Wooloo. Det finns ju även en del annan Pokémon-relaterad media som är bra – exempelvis spelfilmen Detective Pikachu, som jag anser vara den bästa spelfilmatisering jag sett. (Jag har inte sett TV-serieversionen av The Last of Us än.)

Den filmen bygger på 3DS-spelet, som också heter Detective Pikachu – osom nu fått en uppföljare på Switch. Spelet utspelar sig några år efter föregångaren och börjar med att huvudpersonen Tim Goodman ska få medalj för sina hjältedåd, när ceremonin plötsligt attackeras av en aggressiv Corviknight. Situationen löser sig rätt snabbt, men när Tim och hans partner – en pratande Pikachu som bara Tim verkar kunna förstå och som dessutom är en skicklig detektiv – ska utreda vad som verkar vara en ganska ordinär juvelstöld tar fallet plötsligt en oväntad vändning som pekar på att något större är på gång bakom kulisserna. Kan det även vara så att de mystiska händelserna har något att göra med Tims försvunna pappa Harry, en skicklig detektiv som hade Tims Pikachu som partner?

Spelets berättelse är kanske något förutsägbar och inte så nyskapande, men engagerar tillräckligt för att man ska vilja ta sig genom den och se hur det slutar, och det finns en del fina och roliga ögonblick – däribland ett underbart metaskämt om filmatiseringen av det första spelet. Dessutom tar spelet även upp ämnen som korruption inom poliskåren, hur hemska händelser används som förevändning för att inskränka folks fri- och rättigheter, samt hur vidriga idéer kan kläs upp i fina ord för att få folk att gå med på och till och med förespråka dem, utan att de inser att de går mörka krafters ärenden. Oftast tas dessa ämnen upp som hastigast och utan att gå särskilt mycket på djupet, då spelet främst fokuserar på att vara ett spännande deckaräventyr för lite yngre spelare, men lite äldre spelare bör utan problem kunna snappa upp parallellerna till verkligheten.

Rent spelmässigt är spelet väldigt simpelt och går i princip bara ut på att gå från plats A till plats B för att samla ledtrådar eller prata med folk. Ibland kan man behöva lösa enklare pussel, utföra en QTE-sekvens eller ta hjälp av en pokémon för att lösa ett problem – till exempel se igenom väggar med Luxray. När du samlat på dig ledtrådar kan du använda dem för att dra slutsatser om vad som skett och på så vis komma vidare i fallet. Det här momentet påminner lite om Ace Attorney Investigations, fast mycket simplare. I Ace Attorney Investigations behövde du själv koppla ihop de ledtrådar du samlat ihop för att komma fram till en slutsats och gjorde du fel tog det dig ett steg närmare att misslyckas med utredningen av fallet. Här får du istället ett gäng färdiga slutsatser att välja mellan och det finns inga konsekvenser för att svara fel. Det behöver förvisso inte vara något dåligt, men jag kan ändå inte låta bli att göra jämförelser mellan Detective Pikachu Returns och exempelvis Ace Attorney eller Danganronpa, men känslan av att sätta dit den skyldige blir aldrig riktigt lika spännande och tillfredsställande som i dessa spel.

Ett annat minus är det audiovisuella. Spelets grafik är förvisso inte lika bedrövlig som i exempelvis Pokémon Scarlet, men den är inte direkt vacker – särskilt inte de mänskliga karaktärsmodellerna – och röstskådespelet imponerar inte heller. Däremot gör Kaiji Tang en bra insats som Pikachu och låter i sin rolltolkning så likt Will Arnett (ni vet, GOB i Arrested Development) att jag fram tills eftertexterna rullade trodde att det faktiskt var Will Arnett som gjorde Pikachus röst. På tal om det: släpptes det verkligen en svensk dubbning av Detective Pikachu-filmen med Rolf Lassgård som Pikachu, eller är det bara en feberdröm jag haft?

Det känns mer som att man spelar en HD-remaster av ett 3DS-spel än en ny titel till Switch och inte heller här kan man skylla på att Switch är en svag konsol – inte när spel som Xenoblade Chronicles 3, Monster Hunter Rise och Metroid Prime Remastered visar att det går alldeles utmärkt att göra betydligt snyggare spel till konsolen utan att behöva kompromissa allt för mycket med prestandan.

Är Detective Pikachu Returns då, för att använda mitt favoritord, bedrövligt? Nej, men det är inte heller jättebra. Det är mest… okej. Det är inte dåligt, men det finns mycket bättre alternativ om man vill ha ett bra detektivspel till Switch – ett gäng olika Ace Attorney-spel, Danganronpa-trilogin, Master Detective Archives: Rain Code, Disco Elysium, AI: The Somnium Files-spelen, Return of the Obra Dinn… ja, listan är lång! De enda egentliga skälen att välja Detective Pikachu Returns istället för något av spelen jag nyss radade upp är om man är väldigt Pokémon-intresserad och vill uppleva en ny sorts Pokémon-äventyr, eller om man är en lite yngre spelare,eller förälder till en sådan, som tycker det är för otäckt med mord, blod och ond bråd död och vill ha något mer lättsamt.

Nu har vi ju inte sifferbetyg på Loading, men hade vi haft det hade Detective Pikachu Returns betyg varit samma som dess lanseringsdatum: 6/10.